Telepatisk löpeld

Som en telepatisklöpeld spred sig nyheten om min önska att i min ensamhet återhämta mig från mina skador.

Den ena efter den andra tar avstånd från mig just nu. Har jag fått spetälska, hiv, cancer eller är det min parfym som gör att de backar ett steg? Nej, parfym kan inte vara, jag använder inte parfym. Ok, kanske om jag ska på fest, men inte annars. De nämnda sjukdomarna, mig veterligen har jag inte.

Vet inte om jag ska vara glad för att nu kan jag ägna mig åt mina skador utan att tänka på att någon sitter och väntar på mig eller ska jag vara ledsen för att de inte tycker att jag är ingen att umgås med?

Jag vet inte, jag vet bara att har den ena börjat reagera så följer alla de andra ganska direkt med samma sorts reation.

Första och andra gången detta händer kan jag tycka det är ganska intressant fenomen, men när det upprepas fem eller tio ggr på bara några få år börjar jag få bekymmer.

Frågan är om telepatin är ett verkligt medel för tankeöverföring eller om det bara är ödet. Fast jag undrade i Anna-Lys tidigare post om inte ödet var det som finns inom oss som är mycket större än oss själva.

Jag ska nu till gymmet, skaffa ett årskort och börja träna.