KONSTEN icke allenast att FÖRVÄRFVA SIG HVARJE FLICKAS KÄRLEK, utan äfven att vinna en rik och dygdig maka af F.H.L. Stockholm 1878.
Hur liten är en flickas famn,
Dock paradiset finns deri.
Ack, huru sant är icke detta yttrande! Det veta icke blott alla män, som redan vunnit den lyckan, att ega en älskad maka, utan äfven hvar och en, som blott någon gång har hvilat i en täck flickans famn.
Men icke obetydligt torde antalet af de unga män vara, hvilka ännu förgäfves eftersträfvat saligheten att omslutas af en älskande flickas armar, äfvensom af de äldre, hvilka ännu icke lyckas att komma i besittning af ett qvinligt väsende, med andra ord, att efter sin önskan kunna gifta sig.
Alla sådane, både yngre och äldre mäns hjertan önska alltid i hemlighet, - så skickligt också många förstå att dölja det, - att kunna kalla ett fruntimmers hjerta sitt eget; och ju starkare kärleken bor i ett manligt hjerta, desto större måste qvalet vara, som en man känner, då - såsom han åtminstone sjelf inbillar sig - ett oblidt öde har för honom tillslutit ingången till äktenskapskärlekens paradis.
Många män blifva derigenom verkligt lidande till själen, deras hjerta är sjukt och såradt, och i de flesta fall torde ett sådant lidande bilda hypokondri; ty hypokondriska karlar äro ju i allmänhet gamla ungkarlar eller olyckligt (isynnerhet barnlöse) gifta män.
Dessuton finnes äfven en kategori män, - och dessa tyckas nu tyvärr! allt mer och mer tilltaga i antal, - hvilka, om Amor icke genast uppfyller deras hjertas önskan, antingen med resignation störta sig i de verldsliga nöjernas (isynnerhet källarlifvets) hvirfvel eller - hvilket är det beklagansvärdaste,, emedan det har störtat mången väl uppfostrad man i afgrunden, - vända de sig till qvinnor, som hålla kärleken fal för penningar.
Hvarföre möda sig, försmäkta och klaga för en kyss, ja mången gång blott för en handtryckninng, tänka sådane män, då det icke är någon brist på bildsköna flickor, som ofta för några riskdaler öppna kärlekens portar.
Men dessa äro villovägar, och lycklig den man som i rätt tid inser detta. För alla sådana kärleksföhållanden, de må stundom vara aldrig så hjertliga, låg dock alltid hufvudsakligen blott sinnesretning till grund, och det, som visar sig såsom kärlek, såsom hjertlig böjelse, kunde alltid blott jemföras med glitterguld. Redan tanken att icke ha tillkämpat sig den älskade, utan vunnit henne genom penningar, qvalemnar ett tomrum i hjertat.
Fortsättning följer, för detta var bara två sidor av en bok på 31 sidor och jag skriver för sakta.