KONSTEN FÖRVÄRFVA SIG HVARJE FLICKAS KÄRLEK. Del 2

KONSTEN icke allenast att FÖRVÄRFVA SIG HVARJE FLICKAS KÄRLEK, utan äfven att vinna en rik och dygdig maka af F.H.L. Stockholm 1878.

Hur liten är en flickas famn,
Dock paradiset finns deri.

...Och ingen man kan dölja för sig, att den sanna kärlekan, den rätta hjäertliga kärleken, som utgår från ett ofördefvadt och sederent qvinligt väsendes hjerta, utgör ett behof, ja en erklig lycka för själen. Jag har känt män, som med sina penningar kunde köpa sig unga flickor, liksom blommor på torget; men kärlek, sann kärlek kunde de likväl ej erhålla med köpet. Att förväfva sig en sann kärlek är just en kosnt, som icke hvar och en man förstår, och ofta de män minst, som blott äro vana att låta penningens magt verka.
I allmänhet, att förväfva sig en solid flickas kärlek, därtill år ingalunda tillräckligt, att man af naturen är en Adonis, och såsom sådan kläd efter modjournalen, går högmodig omkring, samt lika så litet, att man eger snille. Mången man med fullkomligt hvardaglig fysionomi och månget kålhufvud hafva vunnit damernas ynnest och slutligen lyckats att vinna ett <>. Men de förstodo konsten att göra sig omtyckta af damerna, och på sådant sätt, om icke genast, dock småningom, insmyga sig i hjertat och sedan begagna tidpunkten, som var gynnande, att under passionens storm försäkra sig om allt det, som den tillbedda ditintills nekat dem, då hon kanhända sjelf ännu icke kände passionens öfvervädigande magt.
Om män, som äro välsignade med rikedomar, äfvensom om distingerade män kan dock här icke vara fråga; ty det är ju bekant, att sådane män, om man så får uttrycka sig, blott behöfva utsträcka handen, och genast skall på hvarje finger hänga en vacker flicka, som önskar att gifta sig med en sådan man.
...Vi hänsyfta blott därpå, att hvarje öfver öronen skuldsatt officer kan erhålla en rik flicka till maka, liksom en hungrande doktor, professor, assesor eller någon annan, hvilkens titel är större än hans tillgångar. Fickorna, och synnerhet de rika flickorna, äro rent af alldeles galna i sådane män och kunna ofta ursinnigt älska en sålunda distingerad person, till och med om naturen skulle ha distingerat honom med rödt hår och fräknar eller kopparfärgadt ansigte; - och den, som skrifver detta hvilken förut - nemnligen innan också han slutligen kunde blifva lyckligt gift - hvarken hade titel eller penningar, har ofta högligen förtretat sig deröfver.
Men - frågar jag nu - är det någon konst, om sådane män erhålla rika fruar? Nej, alldeles icke.
Dock böra vi icke betrakta sådane män blott med afvund, utan unna dem deras lycka, då vi ihågkomma, att många ibland dem måste genom årslånga ansträngda studier först tillkämpa sig sin titel, såm sedan förhjelpte dem till den rika maka. Men ett måste vi alltid neka dem, nemnligen att de egt konsten att förväfva sig hvarje flickas kärlek och att slutligen erhålla ett rikt gifte.
Blott den man, som icke var något och icke egde något, men hvilkens hela ungdomslif var omgivet med krans af täckt blommande flickrosor, och som slutligen, lik en okonstlad, men segerrik krigare, kunde ingå i ett med guld och perlor prydt äktenskap, - blott om honom kan man med skäl säga, att han egde konsten att icke blott förfvärva sig hvarje flickas kärlek, utan äfven att vinna en rik maka.

Fortsättning följer