fredag 12 januari 2007

Varför är männen rädda för att kvinnan ska ta över?

Har alltid undrat över varför männen är rädda för att kvinnan ska ta över deras roll i samhället. Är de inte värda en underkastelse?

8 kommentarer:

ANNA-LYS sa...

Intressant!
Innan jag påbörjar en fördjupad diskussion inom ämnet. Behöver jag din subjektiva definition på "underkastelse" vad lägger just du för mening i begreppet?

*kram*

Carlos sa...

Hej AnnA!

Jag syftar på att de som vägrar låta andra ta över är för rädslan att förlora sin maktposition och bli en nobody. Om man inser att andra, kanske, har bättre idéer för att få samhället, företaget, landet eller vad månde vara, så tar man ett steg åtsidan och står inte i vägen för de som kan veta bättre. Det är vad jag kallar för underkastelse. Att inse att man inte är bäst.
Duger detta som förklaring?

//kram//

Carlos sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
FANCY sa...

Jag blir ett frågetecken här??? Det kan omöjligt vara en fråga om underkastelse. utan synen på jämlikhet. Att se och behandla varandra på lika villkor. Jag har ingen som helst önskan att ta över en mansroll, Utan tvärtom tacksam över att vi är olika...*s*...skulle bli trist annars. Däremot kan det finnas män som blir osäkra i starka kvinnors sällskap...och därför uppträder med förrakt...din fråga väcker många tankar.

Carlos sa...

Hej Racinpia

Var tvungen att radera mitt svar till dig. Det var för krångligt och för långt.

Man underkastar sig den eller de som är bättre och som har bättre förutsättningar att leda, och kvinnan har de egenskaperna. Så länge hon leder med förnuft tänker jag underkasta mig henne och mitt svärd kommer att vara i hennes tjänst.
Men börjar hon att bete sig som en grotesk man och leda som en byråkrat eller en diktator och inte bryr sig om sina undersåtars bästa, då kommer hon att möta mitt svärd.

Ha en trevlig lördag

Carlos sa...

Ok, nu är Fancy med.

Vi måste inse att jämlighet kan bara finnas bland de som är bördigt lika.
Så fort vi är beroende av någon, det må vara vilken ledare som helst, då kan inte vi vara lika.
Jämlika människor samtalar och diskuterar om livet och saker de tror på. Man kan aldrig samtala och diskutera med en ledare.
Betänk följande: en grupp människor har hamnat på en ode ö. De människorna är jämbördigt lika, men de måste välja en ledare. Den de än väljer kommer att vara en pappersfigur, eftersom den har ingenting att tillföra gruppen. Nästa dag kan de lika gärna välja en annan som ledare. Det är det som är demokratí. Men skulle du vilja att någon som kan mindre och har sämre förutsättningar än du skulle lada dig? Nej, en ledare måste vara någon som man respekterar för att den ser till vår bästa. Anarki är resultatet av jämlighet, ingen vill lyda och alla vill leda.

Och jag som trodde att ni var amazoner.

Blir det dans i kväll igen?

ANNA-LYS sa...

Tack för ditt svar Carlos!

Nästa gång du publicerar en bild på mig och Fancy ... så fråga först om det är OK ;-)

Jag tror jag förstår vad du menar ... men då måste jag inte ett pseudomanligt tankesätt. Vi "morsor" fostrar oftast våra barn in i olika könsroller. Lille pojken som ramlar och slår sig, borstar vi bort grusen på, snyter honom och säger "såja, det där var väl inget. Tvillingsystern som föll samtidigt blir omkramad, omplåstrad och får besked om att allt blir bra när hon gifter sig.

Redan i livmodern lär vi pojken "tuffa tag" ... sparkar det i magen relaterar vi det till en blivande fotbollsspelare eller boxare ... medan flickebarnet i magen rör sig för att hon nog ska bli ballerina som stor.

Inom leksaksproduktionen förstärks dessa stereotyper ... flickdockan Barbie kan inte stå upp av sig själv, hon har en fånigt gapande mun som ska föreställa erotisk, hon har långt hår som ska kammas och pysslas om. Pojkdockan Ken, kan stå för sig själv utan att man håller honom, han har munnen stängd och inget hår som behöver pysslas om.

Så här fortplantas våra sterotypiska könsroller genom dagis, skola och arbete ... och inte minst media!

En kvinna som kommer med en förbättringsidé på en arbetsplats är gnällig, hysterisk etc. En man som framför samma idé på samma sätt är framåt och målmedveten.

Nog handlar det om underkastelse alltid ... nu ska jag inte mala på längre :-) med risk för att anses som gåpåig istället för analytiskt pragmatisk (pragma=nytta). Men, jag kanske återkommer efter fler debatörer i ämnet.

Fantastisk bra bild och frågeställning!!!

((( Kram )))

ANNA-LYS sa...

Ha ha ha Pia
Hon har en poäng där vår norska dame ;-)

((( kram )))